Kamerabevakning är ett kraftfullt verktyg för att skydda egendom, förebygga brott och skapa trygghet. Men när kamerorna rullar, rullar även GDPR in. Att införa kamerabevakning handlar inte bara om teknik – utan om att dokumentera, motivera och kunna bevisa att all behandling av personuppgifter sker i enlighet med lagen. I centrum för detta står en av de viktigaste principerna i GDPR: ansvarsskyldigheten enligt artikel 5.2.
Artikel 5.2 fastslår att den personuppgiftsansvarige inte bara ska följa GDPR:s grundläggande principer – som laglighet, ändamålsbegränsning och uppgiftsminimering – utan också kunna visa att dessa principer efterlevs i praktiken.
När det gäller kamerabevakning innebär det att du måste kunna visa:
Ansvarsskyldigheten fungerar alltså som ett beviskrav – du måste kunna visa att du faktiskt följer reglerna, inte bara säga att du gör det.
Enligt artikel 30 i GDPR ska du som personuppgiftsansvarig upprätta och underhålla en registerförteckning. För kamerabevakning ska denna förteckning ge en detaljerad bild av hur bevakningen sker i praktiken och innehålla följande uppgifter:
Registerförteckningen är ett av dina viktigaste verktyg för att uppfylla ansvarsskyldigheten. Den ger en översiktlig och aktuell bild av hela bevakningsaktiviteten och är ofta det första dokumentet tillsynsmyndigheten begär att få se.
Konsekvensbedömning – hela riskanalysen bakom kameran
Gemensamt för många av årets incidenter är att bristerna ofta ligger hos leverantörer eller externa samarbetspartners.
Många organisationer underskattar hur beroende de är av sina biträden och systemleverantörer. En enda svag länk i kedjan kan göra hela organisationen sårbar. Därför är det avgörande att löpande utvärdera leverantörernas säkerhetsnivå och ha tydliga rutiner för att granska deras hantering av era personuppgifter.
Det kräver både planering och systematik – men också en kultur där säkerhetsarbete ses som en kontinuerlig process och en naturlig del av den löpande förvaltningen, inte ett projekt...
Eftersom kamerabevakning nästan alltid innebär systematisk övervakning av personer, utgör den en behandling som sannolikt leder till hög risk för de registrerades fri- och rättigheter. Därför krävs det enligt artikel 35 i GDPR att du genomför en konsekvensbedömning (DPIA).
En DPIA ska systematiskt bedöma behandlingens nödvändighet och proportionalitet, identifiera risker för individens integritet och beskriva hur dessa risker hanteras. Bedömningen ska dokumentera:
Utan en dokumenterad konsekvensbedömning är det svårt att bevisa att du har uppfyllt din ansvarsskyldighet när det gäller att hantera de höga risker som kamerabevakning innebär.
I de flesta fall, särskilt inom privat sektor, baseras kamerabevakning på den lagliga grunden berättigat intresse enligt artikel 6.1 f GDPR. Men oavsett sektor krävs att en intresseavvägning görs och dokumenteras.
Det finns två huvudsakliga skäl:
Offentliga aktörer som grundar sin bevakning på uppgift av allmänt intresse eller myndighetsutövning enligt artikel 6.1 e GDPR behöver inte göra en intresseavvägning enligt artikel 6.1 f. Däremot ska de göra en proportionalitetsbedömning enligt kamerabevakningslagen och en nödvändighetsbedömning enligt GDPR.
Dessa bedömningar motsvarar i praktiken en intresseavvägning och måste vara dokumenterade för att ansvarsskyldigheten i artikel 5 ska anses uppfylld. Oavsett sektor är dokumentationen din enda försäkring mot anmälningar och sanktioner från tillsynsmyndigheten.
Kamerabevakning ställer höga krav på ansvar och dokumentation. Det räcker inte att ha goda avsikter – du måste kunna visa att du har tänkt igenom integritetsriskerna och hanterar dem på rätt sätt.
Din checklista för laglig kamerabevakning:
Genom proaktiv och noggrann dokumentation visar du att du tar de registrerades integritet på allvar – och uppfyller det ansvar som GDPR lägger på dig.
Osäker på om din dokumentation håller hela vägen?
Boka en kostnadsfri genomgång– vi visar hur du kan stärka efterlevnaden och minska risken för misstag.